Lågenergilampor och lysrör innehåller kvicksilver, som utgör ett hot mot miljön och mot människors hälsa. Kemikalieinspektionen har därför tagit fram en rekommendation om hur man bör agera för att minska exponeringen för kvicksilver då en lågenergilampa eller ett lysrör slås sönder.

Bakgrund

Lågenergilampor och lysrör innehåller kvicksilver. I en kall, ny lampa, finns kvicksilver i form av antingen små kvicksilverdroppar, fast amalgam eller kvicksilver/järn-kulor. En lågenergilampa får innehålla upp till 5 mg kvicksilver medan ett rakt lysrör får innehålla upp till 10 mg.

När en lampa tänds stiger temperaturen och kvicksilvret förångas, för att till slut fylla lampan med ånga. När lampan efter användning kallnar övergår ångan åter till små droppar och möjligen också i viss mån till amalgam.

Om en kall lampa går sönder sprids kvicksilver, som finns i form av små droppar, i rummet. Kvicksilverdropparna kommer rimligen att snabbt falla till golvet tillsammans med de trasiga lampdelarna och eventuellt glaskross. Om däremot en varm lampa går sönder sprids gasformigt, metalliskt kvicksilver (Hg0) i rummets luft.

Rekommendationer

Kvicksilver är en lättflyktig metall som kan spridas över långa avstånd i atmosfären. Kemikalieinspektionens rekommendationer om kvicksilver i lågenergilampor redovisas här i lätt redigerad form. Du finner mer information om lampor och kvicksilver på Kemikalieinspektionens hemsida.

Effekter

Kvicksilver i form av vätskedroppar från kalla lampor förväntas inte tas upp via huden i nämnvärd omfattning. Från förorenade händer kan det uppstå exponering via munnen, men även i detta fall är upptaget mycket begränsat. Kvicksilverdroppar kan långsamt förflyktigas och på så sätt leda till viss exponering via inandning om inte de mycket små dropparna tas omhand.

Inga hälsoeffekter förväntas uppstå vid enstaka exponering för kvicksilver. Men eftersom gasformigt kvicksilver lätt tas upp vid inandning och sedan ansamlas i kroppen ska man av försiktighetsskäl undvika exponering för gasformigt kvicksilver. Effekter som kan uppstå vid långvarig exponering för låga koncentrationer drabbar framförallt nervsystemet och hjärnan.