Nationella minoriteter och minoritetsspråk
De nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar och de nationella minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli. Samerna är också ett urfolk.
Människors möjlighet att ge uttryck för sina åsikter, känslor och tankar är en förutsättning för att känna delaktighet i det svenska samhället samt styra över sina liv. Till detta hör också möjligheten att förstå vad andra säger.
Ansvar, skyldigheter och rättigheter regleras i språklagen och minoritetslagen
Enligt språklagen har det allmänna ett särskilt ansvar att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Dessutom regleras det allmännas skyldigheter och minoriteters rättigheter i en särskild lag om minoriteter och minoritetsspråk.
Målet är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande samt att stödja de historiska minoritetsspråken.
De nationella minoriteternas rättigheter gäller i hela samhället
Alla myndigheter, kommuner och regioner har ett ansvar för att främja minoritetsspråken, sprida information och se till att de som tillhör de nationella minoriteterna får möjlighet till delaktighet och inflytande i frågor som rör dem.
De grupper som är nationella minoriteter har olika bakgrund, kultur och historia men gemensamt är att alla har långvarig historisk närvaro i landet. Varje person har rätt att välja om den identifierar sig som nationell minoritet.
För talare av tre av språken – finska, meänkieli och samiska – finns också särskilda rättigheter att kontakta myndigheter på sitt språk eller att använda språket i domstol i vissa delar av landet.
Sveriges riksdags webbplats
Har du frågor?
Kontakta oss på e-post: kommun@arjang.se.
De nationella minoriteternas flaggor och symboler*
Bild på sidan med flaggor och symboler
Från vänster till höger: romska flaggan, sverigefinska flaggan, den judiska menoran, meänflaku och samiska flaggan.